[Brev som du kan skicka till den spanska ambasaden eller det spanska konsulatet i ditt land eller din stad]

Santiago Botana, medlem av Nodo50 (http://nodo50.org) sedan 1998, har blivit dömd till 4 års fängelse. Genom denna hemsida vill vi publicera Santiagos version av händelserna och förklara i vilket sammanhang som denna händelse har uppstått och analysera hur ett montage av denna typ konstrueras. Men framförallt vill vi förhindra att Santiago sätts i fängelse. Vi startar därför en kampanj där vi samlar in namnunderskrifter för att stödja ans ansökan om nåd. Den 17 november 1995 lades Santiago in på sjukhus med allvarliga skador, som en följd av en explosion i hans hem. Han var inlagd i en och en halv månad (varav de tio första dagarna i koma) på brännskadeavdelningen på La Paz-sjukhuset och två veckor på sjukavdelningen på Caranbanchel-fängelset, innan han till slut blev släppt borgen på 30000 kr. Santiago var den ende som skadades av explosionen. Orsaken till explosionen var tillverkningen av hemgjorda lysraket som han skulle använda i speleologi (grottkunskap), en sport som Santiago utövade sedan 1987. Beskrivningen av händelseförloppet förvrängdes snabbt på de stora tidningarnas förstasidor. Deras version, med polisen som informationskälla, lämnade inte öppet för något tvivel: den tidsmässiga närheten till 20 november (den dag då fascistiska grupper hyllar minnet av Franco och stora antifascistiska manifestationer genomförs) och omständigheten att Santiago är en "extremvänsteraktivist" förändrade i massmedias version händelsen till något planerat av "marginella grupper på yttersta vänsterkanten". Trycket från massmedia och en rad påhittade och manipulerade "bevis" ledde till en dom på fyra års fängelse.

Solidaritet med Santiago

Den 17 november 1995 lades Santiago in på sjukhus som en följd av en explosion i hans hem. Explosionen medförde skador som ledde till amputering av några fingerleder på en hand, multipla skador, sprängda trumhinnor och 15% av kroppen brännskadad. Han var inlagd i en och en halv månad (varav de tio första dagarna i koma) på brännskadeavdelningen på La Paz-sjukhuset och två veckor på sjukavdelningen på Caranbanchel-fängelset, innan han till slut blev släppt mot borgen på 30000 kr. Santiago var den ende som skadades av explosionen. Beskrivningen av händelseförloppet förvrängdes snabbt på de stora tidningarnas förstasidor. Deras version, med polisen som informationskälla, lämnade inte öppet för något tvivel: den tidsmässiga närheten till 20 november och omständigheten att Santiago är en "extremvänsteraktivist" förändrade i massmedias version händelsen till något planerat av "marginella grupper på yttersta vänsterkanten" som "förberedde explosiva material att användas under de antifascistiska manifestationerna".

Bakgrunden till händelserna

Under 1995 ökade aggressionerna från högerextrema grupper, och ju närmare 20 november det blev desto mer spänd blev situationen. Det verkade efterhand allt mer säkert att detta år skulle den antifascistiska manifestationen attackeras och likaså hela kvarteret Lavapiés. T.o.m. information från polisen som kom till Izquierda Unidas (ung. Vänsterpartiet) kännedom antydde denna möjlighet. Slutligen, den 19 november, genomfördes, som varje år, den antifascistiska manifestationen som svar på det traditionella firandet av Francos död. Denna dag högtidlighålls genom manifestationer där Franco-stödjare deltar. Den antifascistiska manifestationen organiserades av många olika grupper, bl a Solidaridad Obrera (den fackförening som Santiago var aktiv i). Inga av de befarade attackerna mot demonstrationen eller mot Lavapiés inträffade, men det förekom dock våldsamheter från nazister som "gick ut på jakt" under hela helgen. Massmedia var inte sen att sätta Santiagos olycka i samband med de antifascistiska händelserna, samtidigt som man karaktäriserade Santiago som "en ung vänsterextremist" eller "anarkist", och den officiella versionen förknippade händelsen med "beväpnade gruppers" aktiviteter. Massmedias version gick från första stund (fyra timmar efter explosionen, stängningstid för tidningarnas utgivning, ch ännu kortare tid för TV) ut på att Santiago förberedde en bomb som skulle användas vid de antifascistiska manifestationerna under helgen. Alla nyheter byggde på information från polisen, dvs en informationskälla som har sina egna intressen i händelsen. Det är självklart att utredningen inte kan ha kommit så lång på fyra timmar att man redan kunnat dra ovan nämnda slutsatser. Senare kan vi presentera de första bevisen för att det finns en konstruerad officiell version innan någon kan konfirmera vad som är sant. Bevis för att belägga den officiella versionen kommer de aldrig att hitta, vilket vi ska förklara senare.

Santiago påbörjade sin politiskt aktiva bana när han var 15 år med att delta i demonstrationer som privatperson. När han var 17 år blir han en del av KLESA en anarkistisk autonom ungdomsgrupp. Denna grupp är med och startar ockupationer i Madrid 1987 och 1988, och då deltar Santiago. Senare delas arbetet i den anarkistiska gruppen upp i mindre arbetsgrupper och då deltar Santiago, liksom de flesta andra i flera olika arbetsgrupper, närmare bestämt antifascism, antimilitarism och alternativ information. Santiago deltog också i vapenvägrarrörelsen och för detta dömdes han 1992 till två års fängelse. Santiago infann sig inte för att avtjäna denna fängelsedom, vilket ledde till att han var eftersökt under tre och ett halvt års tid. 1993 reser Santiago till El Salvador, ett land som vid denna tidpunkt befann sig mitt i en fredsprocess. I södra delen av landet engageras han av FMLN-aktivister och deltar i ett kulturprojekt på landsbygden. Projektet finansieras genom att Santiago driver en bar som blir såväl en mötesplats som en lokal för film, teater, musik och utställningar. Santiago arbetar där som kock. 1994 läggs dock projektet ner pga av finansiella problem och Santiago återvänder till Madrid.

Massmedia

I det följande vill vi kort gå igenom de tidningsartiklar som behandlar detta tema som upptar oss. På kort tid framlade tidningarna mycket oklar läsning i ämnet. Vi ska här gå igenom ett antal element som har bidragit till att förknippa Santiago med terroristliknande organisationer.

-källor : redan med en snabb överblick över tidningarnas artiklar kan man se att de nyhetskällor som journalisterna har tillgång till på intet sätt är väl avvägda eller mångfasetterade. I majoriteten av fallen hänvisas till polisen eller regeringen . Santiagos egen version utgörs av ett enda stycke som publiceras 41 dagar efter händelserna.

-Santiagos karakteristik: nedanstående adjektiv är några av de som använts för att beskriva Santiago eller andra inblandade personer, och de har framförallt använts i rubriker. Inledningsvis lägger vi märke till att Santiago förutsätts vara skyldig, tonen är bestämd och terminologin sammanfaller så att det inte ska finnas någon tvekan om i vilken ideologisk-ploitisk marginal som händelsen utspelar sig.

-adjektiv : När vi följer rubrikerna ser vi att man talar om "ung radikal", "ung vänsterradikal", "vänstrextremist", "antifascist", "anarkist", "ultravänster". Det är intressant att se hur Santiagos ideologiska tillhörighet utgör en avgörande markör. Vi har att göra med en radikal person, en misstänkt. Mycket liten tonvikt läggs vi de grannar som beskriver Santigo som en normal person, detta snarare används som kontrast för att ge tyngd åt hans verkliga identitet.

-bakgrund: Vid många tillfällen nämns det faktum att Santiago var eftersökt vid tillfället för gripandet. Endast vid två tillfällen nämns orsaken till efterlysningen, nämligen att han vägrat den obligatoriska militärtjänstgöringen. Det är inte svårt att se hur dessa element läggs till för att förstärka den bildman vill måla upp.

-politisk aktivitet: Vi skiljer här mellan verklig, sann politisk aktivitet (han var ockupant, han var medlem av Solidaridad Obrera) och den politiska aktivitet som antyds, men aldrig bevisas. Den sistnämnda syftar till antydningar om att han har stöd "utifrån" eller att han har anknytningar till ETA, GRAPO eller Jarrai (en baskisk ungdomsorganisation). Faktum är att denna nyhet publiceras i tidningarna på samma sidor som nyheter om högerextremistiska oroligheter eller nyheter med referenser till Jarrai, vilket ska få läsaren att förstå att det handlar om liknande teman.

-husrannsakan: media frossar i det faktum att man funnit klistermärken och propaganda mot polisen i samband med husrannsakan. Man nämner också att det ska ha funnits en baskisk flagga och en affisch med en baskisk musikgrupp. Uppsåtet att hitta alla exempel som stödjer den officiella versionen är uppenbar och att ta bort alla tecken på att den misstänkte kan vara oskyldig. Sammanlagt skapar detta en serie omständigheter som inte har någon juridisk tyngd men som skapar ett känslomässigt tryck i den allmänna opinionen, en varning för samhället och därmed en parallell process.

Det verkliga händelseförloppet

Santiago utövade speleologi sedan 1987. 1995 fick han känna om lysraket genom en annan speleolog, såväl industritillverkade som hemgjorda. Lysraket används ganska sällan, man använder dem för att lysa upp stora grottsalar och brunnar där det är för dyrt att använda sig ficklampor och blixtar. Speleologen han mötte förklarade för honom hur han själv kunde tillverka lysraket. Efter en tid bestämde han sig för att försöka tillverka några lysraket att använda under helgen 18 - 19 november 1995. För tillverkningen inköpte han varor som finns till fri försäljning i vanliga kemiproduktsaffärer. Vid tillverkningen gjorde han något fel vilket berodde på hans brist på erfarenhet. Det uppstod en medelkraftig explosion i hans händer och därmed som orsakade allvarliga skador och medvetslöshet. De materiella skadorna var mycket små. Eftersom trappan i hans hus var mycket smal bestämde sig sjukvårdspersonalen för att ta ut Santiago genom fönstret på en sjukbår fastspändpå en av brandkårens lyftkranar. Detta gjorde att de tvingades att förstöra delar av husets fasad. Tidningarna kopplade denna skada till explosionen, för att ännu tydligare kunna hävda att explosionen var starkare än den var i verkligen. Santiago fördes till sjukhuset där han stannade 42 dagar under polisbevakning. Under sjukhusvistelsen använde Santiago sig av rättigheten att inte låta sig förhöras. Fram till den 27 december tillät inte hans hälsotillstånd att han ställdes inför antiterroristdomstolen. Vid detta datum tog domaren deklaration till honom i rummet på sjukhuset. Santiago förnekade alla anklagelser. Dagen efter blev han överförd till sjukavdelningen på Carabanchel fängelset. Där stannar han i två veckor tills domaren har bestämt att det inte föreligger misstanke om brått kopplat till terrorism, att det inte rör sig om en beväpnad grupp och beslutar om frisläppande av Santiago mot borgen på 30 000kr. Domaren avskriver också misstankarna mot de tre andra gripna och hänvisar ärendet vidare till en vanlig domare.

Åklagaren anklagade honom för att ha förvarat explosiva ämnen hemma, och yrkade på fem års fängelse. Åklagaren pålägger Santiago intentioner som aldrig har kunnat bevisas: tillverkning av explosiva saker för att attackera de fascistiska manifestationerna detta samma veckoslut. För att styrka denna idé använder åklagaren och polisen sig av så kallade bevis som i verkligheten inte bevisar någonting. T ex en affisch som uppmanar till att vapenvägra, som de klassar som en subversiv affisch, en affisch som stöder EZLN (vilket klassas som en ideologiskt revolutionär affisch), en baskisk flagga, en affisch från den den baskiska musikgruppen Negu Gorriak (för att på så sätt koppla Santiago till ETA). De tre som bodde i huset arbetade som bud på motorcykel. Alla de saker de hade hemma för motorcyklarna och för att utföra sitt arbete, inklusive en påse kattsand förvreds i polisens händer till material som kunde användas för att konstruera en bomb. T.o.m Santiagos resa till El Salvador 1993 hävdar de var en resa för att få lektioner i att producera explosiva ämnen.

Rättegången var i februari 2001. Under rättegången insisterade åklagaren på kopplingen mellan Santiago och "radikala, beväpnade grupper". Bevisen för detta var fortsättningsvis icke-existerande, och därmed fortsatte de att hävda bevis som den baskiska flaggan ("att inneha en baskisk flagga i Madrid är en provokation mot den polis som genomför husrannsakan"), affischerna med baskisk text ("jag förstår inte vad där står, men jag kan föreställa mig") och en påstådd koppling mellan husokupanter och GRAPO. De poliser som vittnade följde samma linje. En av dem, en expert på sprängämnen, kom under rättegången plötsligen på en uppgift som aldrig förekommit i förundersökningen: man hade hittat en flaska med nagellack som kan användas för att producera brandbomber. När han skulle förklara vilka typer av explosiva blandningar som kunde göras med det material som fanns i huset refererade han ständigt till att recepten för detta hade centralamerikanska och salvadoriensiska ursprung. En expert på explosiva ämnen som var tillkallad av åklagaren medgav att de material man hittat i huset kan användas för andra ändamål än explosioner, men han menade att i detta fall var det ingen tvekan om att ändamålet var att producera sprängämnen, dock utan att ge något bevis för detta. I domen (fyra års fängelse för innehav av explosiva ämnen) finner vi ännu en gång dessa bevis utan något som helst värde. Domen fastställer att Santiagos motiv var att använda kemiska produkter, muttrar och skruvar på de planerade demonstrationerna under den påtalade helgen, men domen förklarar inte hur domstolen kommer fram till denna övertygelse. Enligt Högsta Domstolen är det olagligt att inneha explosiva ämnen om två villkor är uppfyllda: innehav av explosiva ämnen och instrument och att man har intentionen att skada allmänhetens säkerhet. I detta fall behövde åklagaren bevisa, inte bara innehavet av ämnena (vilket Santiago aldrig förnekade), utan även intentionen att använda dem mot allmänhetens säkerhet. I vår bedömning finns det inga bevis för att Santiago hade denna intention, men det är uppenbart att domstolen blev påverkad av den systematiska karaktäriseringen som åklagaren gjorde av Santiago som en "politisk aktivist på den radikala vänsterkanten" och även påverkad av det sätt som massmedia behandlat ärendet. Bland de fakta som sägs vara bevisade är att Santiago manipulerade en maskin som innehöll ett system med ett batteri och en glödlampa. Under rättegången hävdade en expert att bevisen för att batteriet inte var bevarad i sin låda utan hade utgjort en del av en bomb var de skador som hade uppkommit på batteriet. Han hävdade att dessa skador bevisade att batteriet stått i närkontakt med det explosiva ämnet. Emellertid ser man på de foton som finns i förundersökningen att batteriet fortfarande har sitt skyddande plasthölje kvar intakt. Glödlampan förekommer inte alls på bild, trots att det i huset fanns flera lanternor som är vanliga i vid utövandet av speleologi.

Argument för att benåda Santiago

-En ojämn oregelmässigt utförd juridisk process: Efter en snabb genomgång, som den vi gjort ovan, är det inte svårt att förstå att vi har att göra med en process som allra minst måste betecknas som oregelmässig och att vi härmed måste göra ett antal överväganden. Det står helt klart att Santiago förblir oskyldig efter den genomgång vi gjort ovan. Expertinformationen som omger frågan om explosiva ämnen finns uteslutande i polisens experters hand. Deras information bör få oss att tvivla då de sakna grundlighet, och man kan misstänka vilket syfte de fyller; de söker inte den verkliga orsaken till explosionen utan vill bara styrka polisens version och på så sätt lyckas uppnå domen. Det samma kan man säga om huvudvittnena, allihop är poliser med antiterrorism som specialitet. Och vad skulle ha hänt om offret för explosionen vore en person med en "korrekt politisk bakgrund"? Vi måste fråga oss om processen inte då hade sett mycket annorlunda ut.

Dåtiden och nutiden: Vi kan inte säga att Santiago är en person som "återintegrerats" väl i samhället, eftersom han aldrig har slutat att vara integrerad. Santiago är en integrerad person, och inget annat. Du kan själv se detta genom den beskrivning av hans historia som finns med i denna text. Och detta betyder något. Det får oss, till att börja med, att fundera över straffets roll i vårat samhälle. Om vi talar om straff som en del av återföring till samhället är detta straff absurt. Om vi talar om att verkligen straffa någon, så har detta straff ingen mening eftersom händelseförloppet inte var så som domstolen hävdar. Betänk de konkreta konsekvenser som det får om Santiago tvingas avtjäna sitt straff och sitta fyra år i fängelse. Till att börja med de personliga följdverkningarna för en 32-årig person som måste sitta i fängelse sju år efter den händelse han anklagas för, en person som har ett vanligt liv, ett jobb, en partner, vänner. Sedan har vi de professionella konsekvenserna. Det professionella arbete som Santiago utför på Nodo50 sedan 1986 har en tveklös samhällelig inverkan. Därmed talar vi inte bara om ett "vanligt liv". Lever man ett "vanligt liv" så lever man efter den rytm som TV:n ställer upp och man försöker inte förändra den orättvisa världsordningen, nej man är oftast inte ens medveten om att det finns något att förbättra. När man har ett liv som är socialt produktivt arbetar man så som Santiago i ett självständigt projekt, som är självfinansierat, som förser mer än 600 organisationer och grupper med Internet-tjänster, som bidrar till publiceringen av det kritiska tänkandet och man socialiserar kunskaper och resurser. Om du känner till Nodo50, föreställ dig då vad som kan hända med detta projekt om dess huvudtekniker blir tvungen att sitta i fängelse. Fråga dig också på vilka etiska konsekvenser som domen får. Om rättsprocessen inte förlöpte med alla rättssäkerhetsgarantier kan Santiagos fängelsestraff innebära att man utövar strafflöshet för dem som ständigt förfalskar bevis och framkastar anklagelser som inte går att bevisa, ännu en orättvis handling skulle begås.

SUECO - SVENSKA (Rosa Lind, Havanna Kollektivet)

[Brev som du kan skicka till den spanska ambasaden eller det spanska konsulatet i ditt land eller din stad]